det har gått nöd. på vem eller vad är osäkert. vill inte direkt hävda, att på mig. snarare på 241086-1707. året som gått ser inte bra ut i registret, jag har varit väldigt oexemplarisk. det där som på fackspråk kallas ångest har skamlöst våldfört sig på mig framifrån bakifrån, i grupp och inte bara en gång; medan jag otåligt väntat på stamkundserbjudanden från inkassoföretag. dem måste ha gått vilse i posten, eller så är inte förtvivlade människor berättigade till stamkundserbjudanden. några nya benrangel har flyttat in i skåpen och under sängen. dock, i livets fittiga bittert ljuva lärdomar räknat, ett väldigt produktivt år.
jag finner tröst i det som en småsenil föreläsare konstaterade: "vem har sagt att det är meningen att vi ska vara lyckliga?" jag försöker inte bli lycklig. jag försöker låta bli att ställa in tomma mjölkburkar i kylskåpet, jag försöker byta strumpor nu som då, jag försöker gå hem ibland, jag förgör inte insomnia med kaffe. jag springer simmar och tänker i passliga doser, sällan men nångång städar jag. ibland dricker jag en te istället för rödvin. nu är jag rätt så lycklig. vi har till och med, i dessa dagar, ett ganska harmoniskt samleverne. benranglen och jag.
avhandlingarna blev inte skrivna med tankens kraft, timtal av nokturna avsikter räckte inte till för att räkningarna skulle betala sig. det var tvunget att hoppa ner från elfenbenstornet och bli bekant med den dostojevskianska handlingsmänniskan i mig.
numera smyger det, för inte så länge sedan utrotningshotade snödjuret, skyggt omkring i institutionens skuggor, utrustat med galghumor och återfunnen viljestyrka. vi repeterar. det här är en repetitionsövning.
människan på ett sätt:
65% syre
18 % kol
10% väte
3% kväve
1.5% kalcium
1.0% fosfor
0.35% kalium
0.25% svavel
0.15% natrium
0.05% magnesium
samt en liten cocktail av koppar, zink, selen, molybden, fluor, järn, klor,kobolt, litium, strontium, bly, aluminium, silikon, arsenik, brom och dylika ingredienser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar